Christopher Hitchens: Gud är inte Stor

Publicerad av

När den brittiske journalisten, författaren och debattören Christopher Hitchens gick bort vid 62 års ålder 2011 förlorade världen en av ateismens mest underhållande men samtidigt aggressiva förespråkare. Här var det frågan om ord och inga visor och Hitchens fullkomliga krossande av sina motståndare genom kvicka repliker och kraftiga argument myntade uttrycket ”Hitch-slapped”, ”Hitch-örfilad” inom debattvärlden.

Hitchens levde under en stor del av sitt liv i USA och här skrev han bland annat politiska krönikor för tidningen Vanity Fair och diverse dagstidningar, och publicerade ett antal skrifter och böcker som handlade om alla möjliga ämnen. Ett av hans mest uppmärksammande publiceringar handlade om Moder Teresa, som han ombetts analysera av den katolska kyrkan som en den av den obligatoriska granskningar för personer som eventuellt skall helgonförklaras. Inte nog med att Hitchens ansåg att hon inte borde kanoniseras, han ansåg att hon var en ond människa som gärna höll människor sjuka och fattiga för att kunna framhålla sin egen godhet och altruism.

År 2007 publicerades Hitchens bok Du store Gud? Hur religionen förgiftar allt där han kritiserade allt som hade med religion att göra. Här lät han ingen komma undan och han ansåg att all religion främjar förtryck, våld, krig och misshandel och att det inte finns något positivt med att leva i en fantasivärld skapad av makthungriga politiker och religiösa ledare.

Som debattör var Hitchens alltid underhållande och han var mycket medveten om sin buffliga charm och närmast överväldigande personlighet. Trots det beskrevs han av sina vänner som en både känslig och lojal medmänniska och inte var rädd att försvara dem han älskade. Då hans gode vän Salman Rushdie hamnade i blåsväder för sin bok ”Satansverserna” var han den förste att stå upp i support för sin kamrat.

När det visade sig att Hitchens var döende i strupcancer var det många som hoppades att han skulle omvändas men han höll fast vid sina principer in i det sista. Han tackade dem som bad för honom men menade samtidigt att det var lönlöst.