Sverige ligger i toppen av världens mest ateistiska länder och beroende på vilka källor och undersökningar man vänder sig mot så är mellan hälften och två tredjedelar av landets befolkning icke-troende. Vad detta beror på kan diskuteras men över lag så ser forskare ett samband mellan ett lands sekularisering och utveckling och antalet ateister. Är man fri att tro vad man vill är steget inte långt från att välja att inte tro, och där den Svenska Kyrkan knappast har någon makt i den svenska samhället är detta en ganska naturlig utveckling.
Det finns dock människor som tycker att svenska ateister har blivit alldeles för högljudda och en som skriver om jobbiga ateister är Marcus Dunberg som i en artikel i Svenska Dagblandet liknar svenskens stolthet över att vara ateist som lika simpel som att ropa att man är katolik i Vatikanen. Dunberg menar att ateister ständigt kräver bevis för det den religiösa människan tror på, liksom ständigt påpekar allt det negativa som associeras med religion, som pedofilpräster och extremism.
Att vara religiös kan dock vara ett stort stöd för en människa, menar Dunberg, och det är sällan som man får höra om den aspekten. Visst får alla tror vad de vill, men varför ständigt gorma om det?