Missförstånd om ateism
Att vara
ateist är att stå i motsättning till att vara teist. Detta kan låta som en självklarhet, precis som man kan sätta typisk mot atypisk, sexuell mot asexuell eller social mot asocial men riktigt så enkelt är det inte i detta fall. Det handlar förvisso om att man inte tror på en eller flera gudar men inte i bemärkelsen att man är 100% säker. När det kommer till stora frågor, som till exempel om världen är skapad av en högre intelligens eller av ett antal slumpmässiga explosioner och kemiska kombinationer, väljer ateisten att ty sig till vetenskap. Detta trots att han eller hon nödvändigtvis inte är vetenskapsman själv! Anledningen till detta är att vetenskapliga förklaringar tilltalar ateistens sökande efter naturliga förklaringar, snarare än metafysiska och övernaturliga sådana som inte har några fysiska bevis. Man kan likna det vid att ha ett eget företag: man tror sig veta vad man gör men då man inte är expert kan det vara bra att låta de som verkligen vet vad de sysslar med, som Fakturino hjälpa till med att allt skall skötas korrekt.
Varför vetenskap?
I debatter mellan ateister och teister är det vanligt att den sistnämnde kritiserar den förstnämnde för att vara lika blint troende på vetenskapen som denne själv anklagas för att vara i frågan om gud. Att en ateist med andra ord är lika fanatisk eller åtminstone envist övertygad om att gud inte finns som den religiöse är det! Det är just här som missförståndet ofta uppstår. En ateist är inte säker på att gud inte existerar utan förnekar bevisen på dennes existens. Inom vetenskapen bygger man istället sina teorier på experiment och observation. Om man tappar en penna så trillar den ner på bordet. Gör man det igen händer samma sak. Fortsätter man femtio gånger till så är resultatet detsamma. När man så nästa gång tänker tappa den är det därför rimligt att tro att den åter kommer att trilla ner på bordet. Med andra ord kan man visa rent empiriskt att teorin om gravitation är trolig. Liknande experiment går inte att utföra i religiösa frågor, och det är just därför som ateisten inte tycker att någon gudomlig existens är särskilt trolig.
Jag vet inte!
En av de svåraste sakerna att göra är att säga att man helt enkelt inte vet något. Att säga att man vet att gud finns, eller inte finns för den delen, är något omöjligt. Ateisten brukar inte ha några problem med detta, medan den religiöse personen ofta känner sig hotad då dennes tro betvivlas eller kritiseras av andra. Diskussioner är alltid intressanta, med det kräver att båda parterna behandlar ämnet med respekt för varandras olika åsikter och att man inte blir aggressiv eller högljudd. Alla är vi olika individer med olika tycken, smaker och åsikter!